Feirer Finlands 100 år

Hvem: Erik Lundberg (54)

Hva: Finlands ambassadør til Norge.

Hvorfor: Finland markerer sitt 100-årsjubileum som selvstendig stat i i år.

Finland ble selvstendig stat 6. desember 1917. Markeringen av 100-årsdagen er i full gang. Hvordan står det til med jubilanten?

– Tackar som frågar, riktig bra. Vi i Finland har gått igenom en otrolig utveckling från ett fattigt ruralt samhälle i Europas utkant till ett modernt, dynamiskt nordiskt välfärdssamhälle under de senaste 100 åren. Vi är stolta över detta eftersom vi nog har fått utstå en och annan svår prövning på vägen. Samtidigt är vi också mycket medvetna om att vi också har haft många goda vänner som hjälpt och stött oss på vägen och då tänker jag speciellt på våra nordiska grannländer. Finland placerade sig nyligen på fjärde plats i en av dessa internationella mätningar där man mäter hur lycklig befolkningen i allmänhet är, medan Norge visst var nummer ett.

Er det feiring hele året til ende?

– Javisst, det är bara en gång man fyller 100 år! Jubiléet kommer att firas runt om i landet och under hela året (se närmare). Målsättningen har varit att engagera så många finländare som möjligt och temat för firande är «Tillsammans». Vi vill både minnas vår gemensamma historia och tillsammans fundera på hur vi skall möta framtidens utmaningar och samtidigt ta vara på de möjligheter som finns. Det känns också extra viktigt för oss finländare att få fira vårt jubileum tillsammans med våra allra närmaste vänner, våra nordiska grannar. Således har alla de nordiska statsöverhuvudena blivit inbjudan till jubileumsfest den 1.6. i Helsingfors. Jag gläder mig mycket åt att deras majesteter Kung Harald och Drottning Sonja också kommer att ha möjlighet att närvara.

Hva er Finlands største utfordringer?

– Vi i Finland står, precis som de flesta andra länderna just nu, inför många stora utmaningar. Framtiden känns på många sätt mera oförutsägbar och oviss än på väldigt länge. Stora globala utmaningar är blant annat klimatförändringen, den ökande ojämlikheten inom och mellan länder, behovet för en omställning i ekonomin (digitalisering, robotisering) och den ogynnsamma demografiska utvecklingen. Jag är dock hoppfull när det gäller Finlands och de nordiska ländernas möjligheter att klara sig bra, också i framtiden. Den viktigaste utmaningen vi har är dock i mitt tycke är att slå vakt om den starka sociala kohesionen i våra samhällen. Det starka förtroende som vi hyser för varandra och våra samhällsinstitutioner är det viktigaste kapital vi har och grunden till vår välfärd och lycka. Jag hoppas att vi tillsammans klarar av att försvara det och vår gemensamma värdegrund, demokratin, respekten för rättsstaten och de mänskliga rättigheterna, i dessa oroliga tider. Dessutom är jag glad att vi i Finland varit kloka nog att satsa mycket på undervisning och forskning. Dessa två element borde ge oss goda möjligheter till att alltid klara oss oberoende av vilken framtid vi går till mötes.

Hva kan du si om Finland som kan overraske nordmenn flest?

– Tja, visste ni att Finland är det första landet i världen som har skapat sina egna så kallade emojis, dvs. 56 elektroniska symboler med hjälp av vilka vi försöker klargöra diverse svårförklarade finländska känslor, fenomen och sedvanor för världen?

Hvordan opplever dere finner forholdet til Norge?

– Norge är vårt grannland och norrmännen är ett av våra nordiska brödrafolk. Samtidigt tror jag inte att vi, vår cirka 700 kilometer långa gemensamma gräns till trots, känner varandra lika väl som vi båda till exempel. känner våra svenska grannar. Nordområdena utgör ett undantag. Där har kontakten varit livlig genom århundradena. Samtidigt känner jag att finländare och norrmän på många sätt står varandra väldigt nära när det gäller den allmänna mentaliteten och sättet att se på världen. Vår historiska utveckling och våra samhällens uppbyggnad påminner på många sätt om varandra. Kort sagt, jag tror att vi har en starkt positiv inställning till varandra, även om vår kunskap om varandra i många fall är allt för ytlig och klichébetingad.

Svenske arbeidsinnvandrere har det vært mange av i Norge de seneste årene, men er det også mange finner som bor og arbeider i Norge?

– Enligt befolkningsräkningen finns det i dagens läge cirka 6.000 finländare i Norge. Ungefär en tredjedel i Oslo, en tredjedel i nordområdena och en tredjedel i resten av landet. Vi har ju haft finländsk invandring till Norge ända sedan 1600-talet, då de så kallade skogsfinnarna kom till östlandet för att idka svedjebruk via Värmlandsskogarna. Vi har också haft en hel del kontakter genom århundradena i nordområdena som blant annat resulterat i bestående finländska och kvenska språkminoriteter i Norge. Därmed kan nog säga att vi finländare redan länge har varit med om att bygga upp det moderna Norge. Allt detta sagt tycker jag personligen att de borde finnas mera intresse i Finland för att flytta till Norge och vice versa. Vi har mycket att ge varandra och de välutbildade, pålitliga och flitiga finländarna är mig veterligen väldigt uppskattade arbetstagare här i Norge. Språket kan kanske vara en liten barriär i början, men med den allmänna skolsvenskan i bagaget torde det inte vara så svårt att lära sig norska.

Hvordan er det å være finsk ambassadør i Norge?

– Ett drömjobb, helt enkelt. Det känns som ett oerhört privilegium att få jobba i ett för Finland mycket viktigt, intressant och dynamiskt nordiskt grannland. Jag om min fru Stina har genast från början blivit bemötta av en fantastisk värme och gästfrihet. Vi känner oss hemma här och kommer nog att få svårt att resa härifrån om cirka ett år. Arbetet här känns lättare än vanligt. Miljön är öppen, tillmötesgående och man tänker och fungerar i stort sett precis som hemma. Vi är väldigt liknande samhällen som står inför liknande utmaningar och möjligheter. Därmed känns det väldigt viktigt att vi i dessa osäkra tider samarbetar allt närmare och utbyter viktiga erfarenheter med varandra. Där har vi på ambassaden i Oslo och våra kolleger i Helsingfors en viktig roll att spela. Jag är dessutom väldigt lyckligt lottad som har så fantastiskt duktiga och motiverade kolleger här på den finländska ambassaden i Oslo.

I Norge har betegnelsen «finsk fjernsynsteater» lenge vært et begrep. Er du kjent med det?

– Jag har nog hört talas om detta. Det är synd att de här i Finland sedan länge bortglömda programmen fortfarande verkar prägla en del norrmäns bild av finländare. Lyckligtvis tror jag att den yngre generationen uppfattar Finland och finländare på ett mycket positivare sätt, till exempel via fenomen som Isac Elliot.

Under et besøk i Helsinki slo det meg hvor hyggelige og åpne alle finner jeg snakket med var. Er det bare en myte at finner flest er depressive og drikkfeldige?

– Det finns en del depressiva och alkoholiserade människor i Finland, precis som i många andra länder. Däremot tycker jag att det är rätt onyanserat att försöka dra alla finländare över en kam. Våra dryckesvanor förändras hela tiden och i dagens läge tror jag inte att de skiljer sig speciellt mycket från till exempel norrmännens. Finländare är nog mera tystlåtna och blyga än många andra folk. Vi är på samma gång ett mycket känslosamt, varmt och gästvänligt folk. När du väl lär känna en finne har du ofta en trogen vän hela livet! Det finns en väldigt morsom serie, Finnish Nightmares, som beskriver oss finländare ganska väl. Den kunde det kanske löna sig att stifta närmare bekantskap med? Bäst av allt är det förstås att själv resa på besök till Finland. Det ligger trots allt på bara en dryg timmes avstånd med flyg!

Hvilken bok har betydd mest for deg?

– «Krakel spektakel»-boken av Lennart Hellsing. Som barn öppnade den porten för fantasins, absurdismen och surrealismens värld; en värld som jag tror vi vuxna borde försöka hålla närmare kontakt med i bland och inte ta os själv på för stort alvar.

Hva gjør deg lykkelig?

– Att känna att jag kunnat hjälpa en medmänniska i nöd. En svampplockningstur ensam ute i skogen en vacker höstdag.

Hvem var din barndomshelt?

– Pippi, äventyraren som alltid försvarade de svaga, och Muminmamman, tryggheten att krypa tillbaka till när det blir alltför spännande...

Hva misliker du mest ved deg selv?

– Min otålighet och rastlöshet, som gör att jag allt för sällan har ro att stanna upp, lyssna och njuta av människorna omkring mig och livet i allmänhet.

Hva gjør du når du skeier ut?

– Struntar i alla tidtabeller, omvärlden och stänger av telefonen och ägnar all min tid och uppmärksamhet till att sitta på verandan eller ligga i hängmattan och fundera, läsa och lyssna på musik.

Hva er du villig til å gå i demonstrasjonstog mot?

– All form av förtryck, våld och intolerans mot mina medmänniskor, och förstörelse av vår natur.

Er det noe du angrer på?

– Livet är för kort för att gå omkring och ångra sig.

Hva gjør deg lykkelig?

– Att känna att jag kunnat hjälpa en medmänniska i nöd. En svampplockningstur ensam ute i skogen en vacker höstdag.

Hvem ville du helst stått fast i heisen med?

– Tove Jansson eller Astrid Lindgren.